Vintergröna marktäckare

Opålitliga vintrar som kommer och går har vi nog inte sett det sista av. Ett snötäcke och många minusgrader som sedan smälter bort får det mesta av våra växter att anta en brun trist ton eller helt enkelt vissna ner och lägga sig på marken. Men det finns undantag, aldrig har väl marken sett så härligt grön ut.

Opålitliga vintrar som kommer och går har vi nog inte sett det sista av. Ett snötäcke och många minusgrader som sedan smälter bort får det mesta av våra växter att anta en brun trist ton eller helt enkelt vissna ner och lägga sig på marken. Men det finns undantag, aldrig har väl marken sett så härligt grön ut som när ytorna av vintergröna (Vinca minor) eller murgröna (Hedera helix) kommer fram. Plister (Lamium) i olika former med sina ofta variegerade, vitbrokiga blad är minst lika fina. Spetsmössa (Tiarella cordifolia) är en annan favorit som syns väl under vintern då bladen ser friska och gröna ut, men den kan se väl så bedrövlig ut om den står för torrt och soligt som den har gjort hos mig ett par säsonger. 


Kontrasten mellan de gröna ytorna och nävornas ytor är stor, där ligger bruna löv och stänglar om vartannat platt på marken. Bergenia (Bergenia cordifolia m.fl.) är också oftast vintergrön, både de med stora och de med små blad. Alunrotens (Heuchera) blad sitter kvar, eller ska jag säga ligger kvar, med sin vanliga färg oavsett om de är grön-, röd- eller brokbladiga. Den ungerska blåsippans (Hepatica transsilvanica) blad är också mörkt gröna liksom var vanliga blåsippa, som dock hos mig har svårare att bilda mattor. Klättraren klätterbenved (Euonymus fortuneii) som mestadels säljs i vit- eller gulbrokiga sorter, kan vara antingen marktäckande eller klättrande uppåt är också vintergrön. Den kan dra tillbaka lite av klorofyllet så att de vita kanterna blir mer rosaaktiga men den återfår sin färg nästa sommarsäsong. Mossorna är också en härlig gröngörare på vintern!

0 0
Feed